iiml

tjoooooooooola hopp alla mina ungefär tio läsare per dag.n inte illa för att vara jag tkr jag nog allt.
imorse vaknade jag av att klockan ringdee och min första tanke var skooola. men sen kom jag på att det är jullov och att den ringde för att jag skulle till gbg med mina ögonstenar sofie och clara. det blev till att gå upp, ta en svängom i duschen, dansa vidare till frukostbordet och ta en macka med oboy. jag sa tidigare att jag skulle sluta med oboyen, men det funkar liksom inte. det är min drog nu för tiden och har alltid varit, min egen hemliga drivkraft. efter att ha blåst håret, satt upp den i en toffs och sminkat mig var jag redo för en shoppingdag, med alltför lite pengar i plånboken. ja, jag vet. och jag ska söka ett jobb.
clara kom förbi och tillsammans cyklade vi iväg till tågstationen. mötte sofie och hoppade på. efter mkt om och men hittade vi äntligen tre platser. härlig tågresa med mkt snack om minnen, jag har saknat vi tre...
när vi kom fram var nästan det första jag gjorde att gå in i en glasdörr som kom flygande mot mig. låter kanske omöjligt men jag lyckades. och clara som gick några meter bakom kom ikapp och skrattade medans hon lite smått skämdes. inne på monkki hade jag och sofie de rätt kul, efter tre steg inne i affären kom vi på att det nog inte var ngt för oss, men det var claras stil. jag och sofie satte oss ner och när clara började prova alla hennes kläder som hon samlat ihop hade vi suttit ner en halvtimme ungefär. då började vi ta tiden, hon var inne i provrummet tjugo minuter i sträck. hon hade lite att prova... under tiden hann vi med allt möjligt kul.
- kolla, en ko!
- ida, det är en katt(!)
jag lyckades nästan överträffa mig själv. sen var det mat som gällde, och sofie var en trevlig gås som bjöd mig. det tackade jag henne för. förövrigt så åt vi kinamat, mummmms!.
efter maten var det dags för zara, där clara la till ännu en massa kläder till hennes inkorg där det redan var fullt med monki kläder. den mänskan hade pengar med sig iaf. sofie hittade också en jättesöt tröja inne på zara, sjävl gick man tomhänt ut därifrån, mitt mål var en guldig kjol. vi promenerade tillbaka till nordstan och in på lite diversebutiker innan vi blev fast inne på hm. sofie köpte smycken och sen lämnade vi clara därinne i sin shoppinglysteri. för både jag och sofie kollade igenom allt, allt folk slängde sig över kläderna och drog tröjor med röda prislappar ur händerna på varann. därinne var det kaos, och jag ville inte stanna en minut mer. vi sa inget till clara utan gick bara ut. ingen av oss hade heller pengar på mobilen :P det var bara för att clara har en förmåga att tappa bort sig själv, och därför hade vi också redan tappat bort henne många ggr denna dag. så därför tänkte vi se hur lång tid det skulle ta innan hon kom på att vi inte fanns så hon ringde oss. vi var jättenära att efterlysa henne i mikrofonen över hela nordstan, men vi hittade inte stället där man gör det. kul hade det annars vart. efter ungefär tjugo minuter elr ngt ringde hon, inte för att hon saknade oss. utan om hon undrade om ngn av oss ville hänga med till provrummet. de ville vi inte efter tidigare erfarenheter. efter en kvart till gick jag in i affären och hittade henne vid kassorna, utan skador, vid liv, men med ännu fler kassor runt armen , :P
efter detta var det dags att bege sig till tågstation, men clara skulle bärgis in på kappahl. så då hade vi inte mkt att säga emot. jag och clara hittade ett par sköna fåtöljer, med strålkastarljus på. det enda som fattades var tvkamerorna och oprah winfrey. men det gick lika bra med oss och med livepublik och vi satte oss ner och hade talkshow ända tills clara ringde och sa att hon var klar. äntligen tänkte vi. så vi begav oss till tågstation, hoppade på tåget i farten, och rullade hem mot kära falköping. tågresan var rolig, krånglig, och lite trång emellanåt. men det gick bra. hemma i falköping blev det att hugga tag i cykeln och cykla hem i regnet. pust. jag var blöt när jag kom hem och på bordet väntade mat. om inte kinamat? det är ju tur att det är gott nog att ätas två ggr på en dag iaf!.

nu ikväll har jag inte riktigt den blekaste aningen om vad som händer. jag hoppas ngt kul står på schemat. :)

du är en härligt prick, du vet de va? =) :D:D

känslan stiger inom mig. jag vet inte vad det bygger upp. för jag har aldrig ngnsin känt samma sak. den kryper upp igenom magen, och sätter sig som en huvudvärk i huvudet. kanske kallas det ångest, men inte det ångesten som jag tidigare känt. utan en ångest av längtan, en ångest över att ingenting händer, en ångest över att inte ha kontroll över situationen och ångesten över att inte ha en aning om vad komma skall och om vad man ska göra. nu vet jag vad det bygger upp, den så kallade ångesten bygger upp en paniksom gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
det är svårt. men  det jag tror att jag gör bäst i är att vänta. som så många gånger förr. vänta, och se vad som händer.

dagens:
En neger var på stranden och promenerade med sin son. Då frågade sonen
Får jag hålla i din snopp?
Javisst, sa pappan. Men håll dig i närheten.

jag har funderat på en sak. hur lätt tron på kärlek kan försvinna. och hur lätt den kan komma tillbaka.
man tror att man har funnit kärlek, och har fått uppleva den starkaste kärleken på jorden. det känns helt underbart och man kan sväva på rosa moln i flera månader. men sen. på ett ögonblick, inte ens det. så är det över. allting känns så ovärt, man lever inte för ngnting längre. allt känns botten. man tror inte på kärleken ngt mer. man tror att det inte finns ngt som kommer att göra en lycklig, och man tror aldrig att man kommer att älska på det sättet igen.
men, och det är tur att det finns ett men här. till slut möter man den personen, personen som vänder upp och ner på allt igen. personen som får en att tro, som får en lycklig. som får en att hoppas. helt plötsligt är kärleken tillbaka.

idag är det snö ute, och därför är jag typ HAPPY FACE! :D ska snart ut och leka i snön med camilla <3

det finns egentligen bara en grej jag önskar mig till jul. det är inte något stort, och jag tkr inte att det är för mycket.
men jag tvivlar på om min önskan kommer att gå i uppfyllelse. det är väldigt tveksamt, men det skulle få mig att bli glad.


jag vill bara hitta min plats. den plats jag tillhör.

jag satte klockan igårkväll så pass tidigt att jag trodde att jag skulle kunna ta det lugnt och inte stressa till bussen.
så jag tog det lugnt vid frukosten och när jag fixade mig. men när jag insåg att jag inte packat väskan och bussen skulle gå om fyra minuter kom paniken krypande. jag skyndade mig och var nere vid bussen på minuten. trodde jag missat den, men som tur var så var den försenad.
mötte sandra i skolan och sen kom vanessa och hämtade oss och gav oss skjuts till fredriksbergskyrkan där det pågick adventsfirande. var i god tid och fick bra platser :D mitt i att man typ halvsåg spreds en röst genom kyrkan som gjorde att man vaknade upp. aldrig sett människan som rösten kom ifrån men den gick rakt i hjärtat. jag lovar. den killen sjöng grymt bra. but, who is he? 
Sen blev det biblioteket, kolla på idrottt och näst på schemat, skol- sm :D Vi mötte RIG, riksidrottsgymnasiet. där typ hälften av alla spelare är landslagsspelare. hm, hur skulle detta gå? jo, vi låg under med 1-0. sen vände vi till 2-1. sen kvitterade dom till 2-2. och sen förlorade vi på straffar. hurra, elr inte. jag vägrade i vilket fall som helst att lägga. jag totalvägrade.
Mitt knä gav sig rätt rejält och nu har jag en strålande känsla i hela benet. skönt, njaae? 
pallar inte att bli skadad nu. nejnje, inte alls nu. det är ju nu man ska börja bygga beachkroppen 2008.

mattemattematte, så jävla sugigt. det finns just nu inget värre. och kul är det när man inte fattar ett skit, inte kul alls.
åh, jag pallar inte detta mera.

varför? varför lyckas jag alltid hamna i denna fällan? säg mig. please, tell me.

en känsla tränger sakta inpå. känsla kallad hat. det finns inget som jag hatar så mycket som människor som gärna lägger sig i andras liv istället för att sköta sitt. det finns inget värre än folk som ska driva med andra människor när dom inte ens vet ngnting om vad allting handlar om. okej, om den ändå visste ngn pytteliten hundradel av det, men när dom inte vet NGNTING, då bubblar hatkänslorna upp inom mig.. det förvandlas till en klump, som är väldigt nära att explodera. rent ut sagt, jag pallar inte dessa människor.

vaknade med en konstig känsla i magen, jag kan inte sätta fingret på det. ngn form av ångest, men jag har ingen aning om vad jag skulle kunna ha ångest för. men den känslan kröp sakta upp ifrån tårna och har nu satt sig i magen, där det gör ont. jag hoppas jag kommer kunna springa bort det sen på DM. eller kunna äta bort det med alla lussebullar som bakas nere i köket just nu. mamma har börjat grädda dom, och lukten smeker väggarna ändå upp hit till andra våning. doftar ljuvligt, synd att man inte kan skicka lukt genom datorn.

idag måste jag ta och plugga, och det är matten jag ska försöka förstå. detta händer inte ofta människor, så sug in ögonblicket. sen har jag spanskaprov i veckan, borde gå bra tkr jag. fast böckerna är i skolan, så får sätta igång med det imorgon. DM i odenhallen mellan 16.00 & 21.00, kom och kolla vettja. kan bli bra fotboll emellan åt. hoppas jag iaf.

bara för att jag längtar. en längtan efter det.