iiml

känslan stiger inom mig. jag vet inte vad det bygger upp. för jag har aldrig ngnsin känt samma sak. den kryper upp igenom magen, och sätter sig som en huvudvärk i huvudet. kanske kallas det ångest, men inte det ångesten som jag tidigare känt. utan en ångest av längtan, en ångest över att ingenting händer, en ångest över att inte ha kontroll över situationen och ångesten över att inte ha en aning om vad komma skall och om vad man ska göra. nu vet jag vad det bygger upp, den så kallade ångesten bygger upp en paniksom gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
det är svårt. men  det jag tror att jag gör bäst i är att vänta. som så många gånger förr. vänta, och se vad som händer.

dagens:
En neger var på stranden och promenerade med sin son. Då frågade sonen
Får jag hålla i din snopp?
Javisst, sa pappan. Men håll dig i närheten.