iiml

alla har nog tagit en djup funderare över tiden någon gång. jag kan fundera så jag blir galen. allt som går så fruktansvärt fort, är detta allt ? när man dör är allt slut då? är livet på jorden allt som finns? men alla tusen planeter cirkulerande runt om i rymden? vad finns bortom det oändliga? nu ska jag inte ta och prata om oändligheten, det får patrik nordkvist (?)sköta själv för han gör det så bra. men ni förstår principen i mina tankegångar.
tänk när man var liten och gick på mössebergsskolan, de om gick på kyrkerör var jättestora. nästintill vuxna. men dom som gick på gymnasiet, dom var ju redan vuxna! och mina tankar när jag var liten, jag skulle ta och skaffa barn när jag fyllde arton, eller iaf direkt efter skolan. jag skulle ju vara en "ung" mamma. herregud, i det här läget skulle jag inte kunna skaffa barn innan 25! men iaf, nu går jag andra året på gymnasiet. jag har redan varit den där enorma niondeklassaren, och jag känner mig inte vuxen än på långa vägar. det är som om tiden bara rinner utan att man själv riktigt hänger med. jag läste precis i carmens blogg (www.caarmens.blogg.se) om att det var 36 veckor kvar till de får kasta de vita mössorna. min första tanke var  "tänk om jag också bara hade så lite tid kvar". men jag tror inte jag vill sluta gymnasiet än. jag vill inte sluta skolan och gå ut i vuxenlivet. jag vill ha kvar det lilla jag har som ungdom, tonåring. skolan. att allltid ha ngnstans att gå på dagarna. tanken på att vandra runt på coop varje eviga dag känns inte alls lockande. men det är ju ofta det de första åren efter gymnasiet går åt till. ifall man inte gör som jag har tänkt men är svårt att bli av, resa till nya länder och skaffa ngt jobb där. min dröm är att någon gång få bo i new york! men ändå, ovissheten om vad man ska göra och vad man ska ta vägen. hur jobbig skolan än må vara så är den en trygghet, och man ska ta vara på tiden man har på den och inte gå och längta tills man slutar. det är nog skönare att sluta om man verkligen vet att man tagit vara på skoltiden och gjort ngt bra av den. det är ju ändå skolan som är den största mötesplatsen bland ungdomar. man har i stort sett alla sina kompisar under ett och samma tak. skolan är verkligen rolig, när man tänker efter. varje dag får man minst ett skrattanfall och det lättar upp stämningen mitt bland all nervositet inför alla prov. det är vår framtid skolan hänger på, varför inte göra ngt bra av det då? .jag har ändrat inställning till skolan och det innebär inte att jag blir deppad när det blir helg och glad när skolan börjar, verkligen inte. men jag ser ändå skolan som något bra, inte som något fruktansvärt jobbigt. men den dagen om 1 år och 36 veckor, då ska jag ha mitt livs lyckligaste dag, slänga den vita mössan högt upp i luften, krama om mina närmaste vänner och familj, festa loss, och sen ta det enormt stora steget ut i vuxenvärlden, och jag ska vara redo och känna att skolan har gjort sitt och ha känslan att jag är klar där!


(sen har vi högskolan men det är en annan femma:P)