oturen?

åhhhej. haha, ni borde tycka synd om mig som genomlidit denna dag. börjar redan på morgonen vid kvart över sex när klockan ringer och jag inser att det är fbg som gäller klockan åtta. då kan jag ju liksom lika gärna gå upp klockan sju? eftersom att alla där varje tisdag får möjligheten att se mig utan smink. Iallafall jag börja snooza, och av erfarenhet så vet jag att klockan slutar ringa när man snoozat i en halvtimme ungefär. När jag inser att det snart gått en halvtimme så tänker jag att jag säkert klarar av en gång till. men nehe, jag vaknar med ett ryck tjugo över sju. jag fick lite bråttom och börjar göra mig iordning, sliter fram fotbollskläderna och letar i säkert över tio minuter efter benskyddstejp. får lite frukost i magen och börjar trampa iväg tio i åtta. cyklar som en galning och när jag äntligen pustar ut och kommer fram till ållevi får jag en hemsk syn, planen är tom! jaha, vart fan är vi nu då? är det teori idag? är vi på odenplan? kollar mobilen och då inser jag, FAN det är nationellt prov i engelska på morgonen. sprang in i skolan i min ytterst snygga fotbollsklädnad, slänger in fotbollsskorna i skåpet och letar febrilt fram en penna, kollar i kalendern för att hitta salen och en minut senare kan jag andfådd rusa in i klassrummet, hugga tag i pappret, och börja skriva...lukten från benskydden går inte att beskriva. . .
Duschar efter läsförståelsen och sandra får städa min sminkväska där pudret gått sönder så allt är brunt. Sen fortsätter dagen med hörförståelse. Efter det har vi hål där jag och emmie tog vara på solen och satte oss ute på en bänk. där hade vi lite mys :) Sen hade vi samhäll och vi hade fått i läxa att läsa tio sidor ungefär, läsa var det ja. när man kommer in i klassrummet är bänkarna utspridda och på borden ligger papper. yes! var ett helt häfte och betygstegen utsatte, det skulle jag kalla prov... Enda positiva med den här dagen var att vi slapp 60 minuter av matten, det var skönt. När jag kommer hem och har klarat en hel dag med strumpbyxor utan att det blivit en enda maska så är det första jag hör när jag kliver av cykeln ett kraasch. det var den dagen, jag vill ha imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0