1991-10-26, 2008-04-14

klockan 06.45 imorse ringde väckarklockan. efter att ha snoozat två gånger i vetskapen att inte vetat om varför klockan ringt, så klev jag upp. upptäckte att solen halvsken ute och att det inte fanns någon vind i trädgrenarna. mödosamt men med ett litet leende på läpparna tack vare vädret så satte jag mig vid frukostbordet för att äta upp min trogna tallrik fil mig kellogsflingor. som alltid annars så var det väldigt gott även denna morgon. När jag gjort mig i ordning= alltså fått i linserna, plattat håret och satt lite mascara på de ynka stackars korta ögonfransarna jag har så kände jag mig redo för en dag på jobbet. packade min lilla påse som kom från gina tricot, (så fort jag ser dom blir jag sugen på ett par nya ljusa tajta jeans) och gick mot utgången. Mamma kommer upp ifrån sängen och ut i hallen i en pyjamas som hon fick av oss i julas och med håret på ända. Frågar om jag vill ha skjuts, och ja tackade ja. haha, trodde ni va? då hade ni fel. jag tackade faktiskt nej. Med den vinden som kom när jag trampade iväg i håret så var det väldigt skönt att cykla. och jag kan här tillägga att mamma var förvånad, det var nog första gången jag tackat nej till skjuts. Medans jag trampade så blev jag påmind om hur mycket jag önskar mig en ny cykel, eller att farfar någon gång kan laga växlarna som vanessa en gång gjorde sönder, (haha, ovanligt? :P ). I uppförsbackarna i gamla stan var det halvt om halvt rätt jobbigt att ta sig upp med den tyngsta växeln, den enda som fanns. Men jag kom fram, och carin räddade mig ifrån att bli utelåst. Började dagen med att fixa tidningarna och sitta i kassan om vartannat, efter två timmar var jag klar och det var dags att äta frukost med blinera. Den här dagen proppade hon fullkomligt i mig allt som gick, (ja, jag går fortfarande på diet). Det var wienerbröd, godis, baguetter, vaniljmunkar, munkar och mycket mer. Som tur var hade jag ju cyklat till jobbet och skulle ta mig på samma sätt hem. Hela dagen var väldigt lugn och skön och jag, blinera, rasmus och carin gick runt och tog det lite lugnt. Bakade lite wienerbröd och jag garnerade dom hur snyggt som helst, blev riktigt stolt över mina mästerverk faktiskt. Satt inte mycket i kassan idag vilket var skönt. Hade en trevlig dag på jobbet och jag gillar mina kollegor skarpt. Vid tre trampade jag hemåt och solen sken i ryggen. Åt en bit mat, läste tidningen, fixade i garderoben och la mig för att plugga. Där tänkte jag fortsätta nu. Samhäll och matematik som står på schemat, inte alltför kul med det går. hoppas jag. kommer jag inte till skolan imorgon har jag dött av tristess bara så ni vet. hahaha, fan vad kul om det skulle stå på gravstenen sen. Ida Lindberg 1991-10-26 - 2008-04-14. gick oväntat och tagiskt bort på grund av tristess genom samhäll och matte.. Undraa om maria engstrand skulle bli misstänkt ngnstans? moaha. där skulle vi ha beviset på att hon är tråkig, hon och hennes ämnen! nenu ska jag gå och se efter hur långt tristess kan gå. arrivederci.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0